Skicka vidare 

Känner att jag fått mycket de senaste veckorna. Dels av mig själv genom mina morgonsidor där jag funderat igenom olika saker men även genom att läsa böcker och läsa, kommentera och kommunicera på bloggar och andra sociala medier. Nu är jag redo att använda och även prata om det ”arbete” jag bestämt att göra med mig själv för att bli gladare och må bättre.

Idag var jag vikarie på en mattelektion med elever i åk 5-6 när de hade en kunskapskoll. En av tjejerna i klassen är riktigt bra på matte men hon fastnade på ett tal och kom inte vidare. Hon har enormt höga krav på sig själv och blev till slut ledsen då hon inte kunde lösa uppgiften, vilket hon ansåg att hon borde klara av annars var hon kass på matte. I samband med lektionen såg en annan tjej mina nya mantra-armband och frågade vad de betydde. Jag fick då en chans att berätta om de för henne samtidigt som den andra tjejen också var dä och lyssnade.

Jag berättade att jag tränar mig på att ha medkänsla/compassion med min omgivning men framför allt att ha självmedkänsla/self-compassion med mig själv då jag försöker att inte ställa orimligt höga krav på mig själv och det jag gör. Att jag försöker att vara nöjd med mig själv och att om något blir fel så försöker jag vara jag snäll mot mig själv istället för att vara min värsta kritiker. Jag berättade också att jag försöker acceptera (acceptans) saker som händer istället för att fastna i dem. Om jag stöter på problem som går att lösa så försöker jag lösa dem, om problemet inte går att lösa försöker jag lära mig att acceptera det, släppa det och gå vidare för att inte stanna kvar i känslan och må dåligt.

Tjejen som blivit ledsen över mattetalet tittade då på mig och jag såg att det jag sa sjönk in lite hos henne. Känner mig så väl igen mig i henne. Man blir så öm i hjärtat över dessa tjejer som redan i 11-12-års åldern börjar tycka att de inte är bra nog.

  

Annonser